Singular igen då. Efter femton månader.
Och just nu känns det faktiskt ganska fint,
han är min bästa vän och det vet jag att han kommer vara länge till.

Vi gick långsamt från att älska varandra som ett kärlekspar till att älska varandra så som bästa vänner gör.
Ett ömsesidigt beslut efter timmar av prat.

“vad är det som händer?”
“livet händer.”