Nu kör vi. Här kommer det första lasset med bilder från fjällvandringen.

Boris. Vilken hjälte.

Pappa var glad efter sitt dassbesök och njöt av de sista minuterna på en riktig toasits. Hatten var på.

Viggo nyvaken morgonen efter.

Det hade regnat hela natten men Boris låg hellre utomhus än i absiden. Hans djupt rotade instinkter kom sakta fram den här veckan.

Första natten tältade vi vid den här bäcken.

Det regnade.

Lunchpause.

Efter att ha gått någon mil blev det dags att göra läger för kvällen. Men när vi kom fram till platsen vi hade sett ut på kartan var det hur dimmigt som helst.

Trött tjej.

Enda gruppfotot. Vi besteg Sylarna, men kom bara till Lilla sylen. Det var för dimmigt.

På nedvägen blev det lite snöbollskrig.

Och när vi kom ner hade dimman lagt sig och vi insåg att vi hade hittat en av fjällens vackraste tältplatser.

Vi sa hejdå till Sverige samma dag och gick över gränsen till Norge.

Trippade över bäckar.

Efter några timmar och några raster kom vi fram till Norges finaste kulle. Där slog vi läger.

Det var lite kallt i solnedgången.

Froste.

Så himla fin kväll. Froste sov under bar himmel den natten.

Dagen därpå plockade vi kantareller på vägen ner mot sjön.

Badade i 15gradigt vatten och skrubbade oss så rena vi bara kunde.

Hamnade i en lummig och väldigt blöt björkskog.

Fin bror.

Vi hade sällskap.

Vi tältade mellan två små sjöar den natten.

Vi spelade Skitgubbe om och om igen.

Tandborstning.

Syskonkärlek.

Topptur.

Att bli värmd av storebror när man frös om natten, då han kröp tätt, tätt inpå och la sina kläder ovanpå min sovsäck. Att gå i timmar, få ont i axlar och fötter men njuta av vyerna och sällskapet. Att känna sig så otroligt liten. Att skratta i kapp med storebröderna och pappa,  glufsa i sig himmelsk mat högt uppe på en fjällstopp eller gå igenom ett hav av hjortron och känna de söta bären nästan smälta på tungan. Att dricka iskallt, sött vatten från porlande bäckar och se hunden springa fritt över kullar och igenom bäckar, aldrig förr så lycklig.

Att vandra i fjällen var för mig så himla fint.